Varför just nu?
Jag vet att du försökte, men just nu känns det så jävla hopplöst. Nu stöttar alla varandra och hjälps åt, men vi saknar dig så jävla mycket, du spred alltid ljus, även fast du mådde piss. Nu känns det som att jag absolut inte ska klara mig, med dig kunde jag prata om allt. Jag vill bara fylla hela den här texten med RIP ! Men jag ska skriva, jag ska ! Jag vill få ut vad jag känner, och döden ska inte få ta någon mer det ska jag se till. Varför sa du inget till mig ? Vi som skulle klara gymnasiet tillsammans, nu får jag väl klara det själv. Jag ska göra det för dig.
Din begravning kommer bli jobbig ..
Jag vet inte hur jag ska börja den här texten, jag vill berätta hur kul vi har haft tillsammans, men jag kan inte, jag trycker ner delete istället för bokstäver. Jag försöker utan dig, men jag kan inte skratta jag kan inte le, jag försöker med skolan, jag pluggar men inget funkar, jag kan inte äta, chocken att det var du har fortfarande inte lagt sig. Just nu känns det som att jag aldrig kommer få tillbaka mitt gamla liv, jag vill slippa allt, jag vill hata döden, jag vill hata din begravning, jag vill hata allt, vill skita i skolan, bara dra täcket över huvet somna om och glömma allt. Jag saknar allt, och kommer aldrig glömma något. Just nu är allt knas, men jag är stolt över dig, inet över vad du har gjort men hur du varit, underbar, charmig, dig själv. Just nu kan jag bara önska dig lycka till, Vila i Frid, Gubben !
... 15/05-91-16/10-08 ...
Kommer aldrig glömma hur du var !
